Jag förstår inte hur jag fortfarande kan bli straffad. Varför det aldrig släpper, varför jag aldrig glömmer. Jag förstår inte hur jag fortfarande kan vakna upp, hyperventilerandes, gråtandes och svettandes. Av drömmar som är så hemska att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Av minnen som aldrig tycks blekna på något sätt.
Jag vill släppa, glömma & förtränga. Inte minnas. Jag vill aldrig med behöva dra upp det till ytan. Vill inte behöva dra fram allt det jag engång lyckats gömma undan. Men jag antar att det inte är mitt beslut.
Idag är det lördag och jag har inte ett skit inplanerat.
A
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar